31 Januari

Jag hade tänkt slipa skrindan idag och ev måla en omgång till på den, men en kompis bjöd mig på fika, så det blev inget av med det. Jag får se vad jag kan hinna i morgon.

29 Januari

Igår var vi och köpte färg, för jag tänkte måla skrindan. Jag funderade först på en brun lasyr, men tyckte att det kändes tråkigt. Efter mycket funderande bestämde jag mig för en färg som kommer att sticka ut lite... eller mycket.
Jag kan ju tala om att vi var inte överens om färgen, men ... det är ju min skrinda.
Färgen blev köpt och jag har frågat Janne om han inte har vant sig, men nej, det har han inte.
Han stönar eller säger jaja. Ibland säger han i ironisk ton att "det blir nog bra". Våra döttrar skrattar och säger att det blir käckt.

 Nu ligger den här isärskruvad och bara väntar på att bli målad. Först ska den grundas ett par gånger innan jag målar den färdigt, sen det tar några dagar innan ni får se den. Jag avslöjar inte färgen idag.

Bilder från promenaden.

28 Januari

Det blev en sväng med skrindan. Först Kenzo, sen Zenna. Idag var det inga problem alls för Kenzo. Han var jätteivrig att få gå, så vi kunde gå med raska steg. Varje gång jag sa att han var duktig pojk, så ökade han farten lite. Han blir så glad alltid, när jag säger så. Vi gick lite längre idag och vände i en vägkorsning, så vi hade gott om plats att gå runt utan att det skulle köra ihop sig.

Han tyckte inte att det var lika kul att stå still, för att bli fotograferad, men det fick han tåla i alla fall.
När det nu gick så bra att gå, så passade jag på att träna "stanna" och "kör". Han fattade kommandona snabbt.
När jag hade spänt fast Zenna vid skrindan och skulle gå, så stod hon som fastnaglad i marken. Jag drog lite i bågen för att få igång henne, men nej, hon rörde sig inte ur fläcken. Hon hade bestämt sig för att hon skulle minsann inte gå idag. Nu är det så att matte är minst lika envis som Zenna, så jag tog till min övertalningsförmåga (för jag ville absolut inte tvinga henne), vilken bestod av Ullaredsfrolik idag. Jag brukar inte muta, men nu gjorde jag det. Jag höll en godisbit framför henne så att hon skulle ta ett steg framåt. Det gjorde hon och då kunde jag ju berömma det, sen tog hon ett steg i taget, som hon fick beröm för, helt plötsligt var hon igång och det gick av bara farten sen. Vi kunde också gå i rask takt och vi gick samma runda som Kenzo fick gå. Det gick också alldeles utmärkt att vända när vi hade bättre plats än sist.
Efter arbetspasset gick vi en promenad på en skogsväg.

Det var många spår av älgar på vägen. Här kliver Zenna på ett.

27 Januari

Idag har jag jobbat från tidigt i morse till sent i kväll, så hundarna tycker att jag är jättetråkig idag, som bara kommer hem och sätter mig i TV-soffan. Tyvärr, så får det bli. Vi får se vad vi hittar på i morgon istället.

24 Januari

I kväll har vi bara tränat lite inomhus. Vi har tränat på att frivilligt gå in i selen och ur selen. Vi har också tränat på att frivilligt gå in mellan skaklarna och gå framåt när jag håller i bågen, utan att de har varit fastspända alltså. Det går bättre och bättre.
Zenna som aldrig har tyckt att det är kul att få en sele trädd över huvudet, (jag har inte använt klickern till det tidigare) hon körde in huvudet självmant efter bara en liten stund.
Förresten,  när jag körde med Kenzo ute förra gången, så ylade Zenna för att hon inte fick följa med och när det sen blev hennes tur, så var hon snabb med att komma och då körde hon in huvudet självmant. Ibland är det bra att få vänta och hinna bli riktigt sugen på att få jobba.
Mitt mål är att alla momenten ska kännas riktigt roliga för dem, därför använder jag klickern för att träna in så att de kan göra allt frivilligt och känna att det är kul.

Det fick bli en tur idag också.

Det blev Zenna som fick stå modell denna gången. Jag bad henne stanna och hon stannade och stod blick stilla, så jag hade gott om tid med att plocka fram kameran.
Det gick bättre denna gången, även om Zenna till en början tyckte att det skramlade lite väl mycket bakom henne. Det blev också lite strul när vi vände. Vägen var ju plogad, så vi hade inte lika stort utrymme att vända på, vilket gjorde att hon kände skaklarna mot rumpan. Efter lite övertalning, så kom vi runt i alla fall. När vi var på rätt köl igen, plockade jag fram godisburken, sen var vändningen glömd (åtminstone för tillfället).
När båda schnauzrarna hade fått sitt, tog jag ut Pepsi och lekte lite med henne i snön.

Hon älskar att springa i snön. I morse roade hon sig själv ordentligt och kom in med pälsen full av snöbollar.

Nu är det full fart som gäller.

Jag har funderat på hur jag skulle gå vidare med träningen med skrindan. Kenzo vill gärna gå snett framåt och då blir det helt galet. Jag kom på att jag ska nog helt enkelt gå en promenad på vägen och hålla i bågen, så att han blir trygg med att gå, utan att behöva dra.
Jag såg på TV att det skulle bli snö på eftermiddagen, så vi gick ut på förmiddagen och gjorde detta.

I början stannade han till och kutade lite på ryggen, men när jag uppmuntrade honom lite så började han gå. Efter en liten stund och mycket muntligt beröm, så gick han jättebra. Se på svansen, den är i topp.
På hemvägen mötte vi Josefine, som ville åka. Det gick ju bra, för det var ju i alla fall jag som drog hela ekipaget.

Här går Zenna, som om hon inte gjort annat. Hennes reaktion när vi började gå, var att försöka hoppa ifrån alltihop, för att komma undan. Vi stannade till och tog det jättelugnt, sen gick hon försiktigt några steg innan hon insåg att det var helt OK. Jag kunde gå samma sträcka med henne, som jag hade gjort med Kenzo.
Jag ska göra så här flera gånger, så att de känner sig helt trygga med att bara gå, innan de behöver dra. Det är ju inte bara det, de ska ju också lära sig att när man drar skrindan, så jobbar man. Det är ingen lekstund, den kommer eftreråt.

Idag var det dags att testa skrindan ute.

Egentligen var det kanske lite för tidigt att träna ute, men jag ville nyttja vädret, nu när jag kunde. Kenzo var lite hispig och mycket tveksam till om han skulle dra eller inte, men med lite klappar och lite hjälp av husse så gick det i alla fall.

Zenna var lugnare, men även hon behövde lite hjälp. Jag trodde att Kenzo skulle vara duktigast, men Zenna förvånade mig genom att ta det coolare än Kenzo.

När jag kom hem idag, sa Janne, att Kenzo har hållit på och hoppat i och ur skrindan, så att den hade rullat en bra bit ut på golvet. Så kul tyckte han att den var.
När jag då äntligen var hemma, så visade han att han ville något. Jag följde med honom, och då tog han med mig till skrindan. Då smälter man ju. Det är klart att vi tränade en stund och han var överlycklig.

Jag tänkte att det är väl inte bara Pepsi som ska få åka skrinda. Jag ville lära de andra också att sitta i den.
Jag började med Kenzo, medan Zenna stod bakom grinden och tittade på.

Kenzo hoppade i ganska snabbt. Visst, han sprang runt den ett par gånger, men när jag pekade i den så hoppade han i direkt och satte sig när jag bad honom. Han fick hoppa i och ur några gånger samtidigt som jag sa "hopp i" eller "hopp ur".
Sen var det Zennas tur. Hon brukar vara lite försiktigare, så jag tänkte att det tar nog en stund innan hon hoppar i skrindan, om hon ens gör det i kväll. Men där hade jag fel. Tänk på att hon hade stått och tittat på!

Jag kunde säga mina kommandon direkt. Hon visste precis vad hon skulle göra. Det är inte första gången hon lär sig genom att titta på Kenzo.

Idag blir det bara några bilder från promenader i helgen.

Ett spännande hål, som måste undersökas.

Det är kul att få hoppa över nedfallna träd.

För att jag ska få hundarna att tycka att det är toppenroligt att dra en skrinda, så vill jag klicka in alltihop. Jag började med att klicka för att de frivilligt gjorde något med skrindan. Det dröjde inte länge förrän de hoppade över skaklarna (de har ju hoppat i ringarna, så de trodde nog att det var samma sak jag ville), det var ju inte riktigt det jag ville, men det gör inget. Huvudsaken var att de gjorde något, som de tyckte var kul. Efter en liten stund, stod de mellan skaklarna. Toppen.

Kenzo hoppar in mellan skaklarna.

Zenna står fint mellan skaklarna.
Detta var jag nöjd med första gången.
Nu till selen.

Först klickar jag för att han nosar på selen.

Sen klickar jag för att han kör in huvudet i den.

Zenna kör igenom huvudet för att få godiset efter att jag klickat för att hon nosade på selen.

Nu ligger selen på.

Tanken är att Pepsi ska lära sig att åka i skrindan. Jag började med att klicka när hon nosade på den, sen när hon satte tassarna på den, men hon fattade inte att hon skulle hoppa upp i den. Två gånger pekade jag i den och plötsligt klack det till i henne och hon hoppade upp i den. Sen var det bara att be henne lägga sig, och se så lycklig hon ser ut när hon till slut fattade vad jag ville. Jag började t o m att dra den lite och klickade och belönade medan hon låg still. Det fungerade jättebra. Hon tittade åt än den ena sidan och än åt den andra, men hon låg still.

Efter avslutad måltid i kväll tyckte hundarna att levern från Jannes tallrik luktade så gott att de ville ha. Se på Zenna, hon tryckte sig upp mellan bordet och Janne. Kolla in tungan!

Oj, vad klockan blev mycket nu igen. Jag ska försöka skriva lite i morgon, men jag måste bara berätta att idag har vi börjat träna hundarna att dra en skrinda. Jag försöker att vänja dem vid skrindan och selen innan de ska börja dra, men jag berättar mer i morgon.

När Pepsi inte var i närheten passade Zenna på att provligga hennes säng. Hon lyckades klämma ner hela sig i den.

Pepsiluktar på en gammal rävspillning, som hon och husse hittade under promenaden i går.

Jag var bara tvungen att ta en bild på denna vattenpölen, med sitt ovanliga mönster av is.

Zenna tittar in genom ett skitigt fönster och undrar varför ingen kommer och släpper in henne. Hundarna sitter på kistan och nosar på fönstret vaenda dag, så jag skulle behöva tvätta det varje dag om det skulle se bra ut, men det gör jag inte.

Jag tänkte att jag skulle visa lite av vad vi tränar just nu. Vi tränar med plattorna som jag tillverkade i höstas. Den avlånga gröna plattan ska hundarna stå på. Den andra avlånga beigefärgade ska de ligga på och den fyrkantiga gröna ska de sitta på.
Det ska de göra helt frivilligt, men jag fuskar lite ibland och talar om vad de ska göra.
Se Pepsis frustration, innan hon kommer på att hon ska stå på "stå"-plattan. Det bästa är om man inte behöver hjälpa till. De lär sig fortast då, men det får heller inte ta för lång tid mellan belöningarna.
Idag var det Frolic som var belöningen, varje frolic var delad i 12 bitar. Det funka.r på schnauzrarna också. De får ju i alla fall smaken i munnen och den går fort att svälja.

Här kommer filmen på Pepsi:

Kvaliteten på filmen är si så där, men det får ni ta och mattan jag har lagt in är en gammal kasserad sak. Den har jag bara för att inte plattorna ska glida iväg, vilket vi har haft bekymmer med innan.
Jag har en liten filmsnutt med Zenna också. Eftersom vi bara har tränat på "stå" innan, så ser man att hon är bekvämast med det och går tillbaka till den plattan för att få stå igen, istället för att ligga.

Det blev ingen film på Kenzo idag.

Oj, vad blåsigt det har varit. Man vill knappt sticka näsan utanför dörren. Nåja, jag kom i alla fall iväg till jobbet i morse, och det låg inga träd över vägen heller, så jag ska inte klaga.
Jag tränar bara inomhus i veckorna, för det är ju alltid mörkt när man är hemma. Vi tränar detaljer och emellanåt får de hoppa genom rockringarna. Det gillar de verkligen.
Jag har kört en liten kort bana. Först ska de springa fram till en platta, som de ska kliva upp på och stå stilla någon sekund, med alla fyra tassarna på den, innan de får fortsätta till den första rockringen, som är fastspänd liggande ca 20 cm från golvet. När de har hoppat in i den och ut på andra sidan, håller jag en ring som vanligt hängande i luften. Om de slarvar på någon station, så får de göra om. Belöningen fås efter sista ringen, så ingen vill göra fel.