23 Juli

Idag hade vi bestämt oss för att titta på Varbergs fästning.
När hundarna var rastade, frukosten avklarad och allting iordningplockat, så åkte vi.

Det fanns inga tomma parkeringsplatser, men ganska snart fick vi en. När vi hade gått ur bilen, kom Janne på att han hade glömt plånboken i husvagnen. Jaha, det var bara att åka tillbaka igen.
Hämta plånboken, åka igen, leta parkering igen. Denna gången tog det ca 20 minuter innan vi fick en plats, det var på håret att vi gav upp, men ibland ska man ju ha lite tur.

Vi traskade i lugn och ro upp till fästningen för att köpa en biljett. Det skulle vara dramatiserade visningar varje hel timme.

På väg upp till fästningen såg vi badhuset.

Klockan var 12.20 när vi stod i kön och jag hörde att det bara fanns en plats kvar till visningen kl 13.00. Jag sa det till Janne, men jag ville att vi skulle kolla själva ifall jag hade missförstått, man vet ju aldrig.
Det blev våran tur och mycket riktigt, det fanns bara en plats kvar, men hur många är ni, frågade tjejen? Det är vi två, svarade jag. Ja, men då ska jag klämma in er, vi kan ta en extra, sa hon. Vilken tur att vi stod kvar.
Vi fick både parkering och plats till visningen.
Det var några personer som var tidsenligt klädda, som spelade upp en historia om hur en piga och en tegelbärare hade lurat ett brev, av en vakt och på det viset hade slottet undgått att bli sprängt.

Detta var pigan och tegelbäraren.

Ett av deras roliga inspel, ett fingerat brutet ben.

Tillbaka på klubben, Varbergs BK, där vi fortfarande bor, så gick jag ner på agilityplanen och tränade lite fot, sitt mm på höger sida  om mig. Det var svårt, men gick ändå bättre mot slutet, så det finns kanske hopp om det.

På väg tillbaka från agilityplanen.