Jag åkte på världens förkylning och tappade rösten. Man kan tro att jag tappade skrivfingrarna också, men så illa var det faktiskt inte. Nu är jag i alla fall tillbaka, om än med skrovlig röst.
Jag flyttade pionen i våras, ändå har den fått en jättestor, vacker blomma.
Idag hoppade en av marantupparna en halvmeter rakt upp i luften och gol. Han verkade själv förvånad över vad han åstadkom, men han gol några gånger till. 8 veckor och en dag är han. Jag trodde inte att de skulle börja gala än på länge.
Dvärgwyandotterna börjar också bli "stora".
Här står två av dem och mäter varann med blicken.
De blir mer och mer aggressiva.
Det blev slagsmål...
... men då kom en av marantupparna och gick emellan. Varje gång de började slåss igen, så gick han emellan och sa åt dem att lugna ner sig. Efter några försök, så tröttnade de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar