23 Juni

Jag glömde att berätta att för att kycklingarna över huvud taget skulle gå ut, så fick vi till sist kasta ut dem. Nå ja, jag föste ut dem. Det gjorde vi ett par gånger innan de fattade, och på kvällarna fick jag fösa in dem. Nu går de både ut och in utan hjälp.

Här har Zenna tillbringat hela dagarna med att stå och titta på kycklingarna. Nu har intresset mattats av, men hon springer och kollar dem ofta.

Jag sitter inne hos kycklingarna och bjuder dem på överbliven kokt potatis. Lite osäkra är de, halsarna blir väldigt långa, men när de kom underfund med att det var godis, så blev det fart på dem.

Jag tänkte att jag skulle visa lite enskilda bilder på dem igen, nu när de har växt till sig lite. De har verkligen ändrat sina utseenden.

En av marantupparna. De börjar få lite färger nu. Halsarna börjar bli kopparfärgade och lite vita stänk på bröstet.

En av de tre maranhönorna. De är "bara" svarta, ja en av dem är blå (mörkgrå).

Här syns kopparfärgen på halsen bättre. Den ljusgråa maranen verkar också få kopparfärgad hals. Jag tror att det också är en tupp och han blir nog jättefin, men jag kommer inte att behålla honom eftersom jag vill behålla färgerna så rena som möjligt på de svarta. Synd.

Den spättade (vit med svarta fläckar) maranen, vilken jag också tror är en tupp.

De båda isbarkycklingarna. Än så länge ser jag ingen antydan till varken kam eller slör, så vi kan kanske hoppas att det är två hönor, men de är ju inte så gamla än, så vi får väl vänta och se.

De fyra dvärgwyandotterna ser likadana ut allihop, så det går inte alls att säga vad det är för kön på dem. Vi får väl vänta och se om de lägger ägg eller kommer att gala fram i höst.

Araucanakycklingen blir bara finare och finare, men det är samma sak där... lägga ägg eller gala till hösten?

Jag som inte skulle ha silkeshöns. Jag har blivit helt förälskad i dem. Om man ska tro vad folk skriver om könsbestämning av silkeshöns, så är den blåa en tupp, men man kan nog inte vara alls säker förrän de börjar gala eller lägga ägg.

Den gula har Janne också tagit till sitt hjärta. Den får vi väl tro är en höna då, eftersom den har mera hätta på huvudet. Ingen är gladare än jag om det är en tupp och en höna. I så fall kommer det att bli kycklingar efter dem till våren.

Det är ju lite dråpligt, den blåa tröstköpte jag och den gula köpte jag som en isbarkyckling och så blir jag så förtjust i dem att jag inte kan tänka mig att vara utan dem.
Den gula är en riktigt häftig en, den är först framme när det serveras något gott, den var bland de första när de gick ut, ja den är riktigt orädd och framåt. Det är nog det Janne gillar hos den.