10 Maj

Så var då dagen D här. Äntligen kunde vi hämta de små kycklingarna.
Sammanlagt åkte vi 32 mil, men vad gör man inte, för att få det man vill ha.
Kenzo och Zenna tyckte att det luktade väldigt spännande i bilen och det pep ju också, men de fick hålla sig i skinnet. Jag hade kycklingarna i en kartong i knät, så jag kunde hålla koll på dom (utom när jag sov förstås).
En Marankyckling hade tyvärr dött, så det blev nio stycken i alla fall.

De ser lite olika ut, men här är en av de mörka Maranerna.

Detta är också en mörk Maran, sju stycken var mörka.

Och två var ljusa, som den här.
Jag hade för mig att han som vi köpte dem av hade sagt att han hade Dvärgwyandotte och jag har gått och funderat på dem ett tag. Jag tänkte att om han har sådana kycklingar, så ska jag köpa två stycken och hålla tummarna för att det är i alla fall är en höna.
OK, jag frågade, jo han hade nog tre stycken. När han kom med dem så hade han fyra stycken. Ni förstår nog att det slutade med att alla fick följa med hem.

Dom är lite spräckligare och lite gråbruna, små kavata rackare.
Resan gick bra, men de var ganska hungriga och törstiga när vi kom hem.

Här är hela gänget. De provar t o m sittpinnarna. De fick äta ur en skål första gången för att det skulle vara lätt för dem, men det tog inte lång stund förrän de åt ur foderrännan, så när skålen var tom, tog vi bort den.
Man ser på dom att dom inte är nykläckta, för fjädrarna har börjat växa ut. De är nio dagar idag.
Den vita fyrkanten som ligger på golvet läser av hur varmt det är, och så behöver vi bara gå till hundrummet för att se temeraturen. Det blir perfekt till vintern, så man kan kolla att det inte blir för kallt för dom.
Nu ska jag gå ut och titta till dom innan jag lägger mig.