Just nu ligger Pepsi i mitt knä och tvättar tassarna. Hon gör som katterna, hon slickar dem rena. Jag undrar om andra hundar gör så, inte schnauzrarna i alla fall. Nog om det.

Igår åkte vi till Rättvik. Ett par bilder jag tog på vägen dit:

Taget inifrån bilen medan vi åkte.

Så här såg det ut framför oss när vi åkte in mot Rättvik. Det hade nämligen varit crousing dagen innan med en massa gamla tjusiga bilar. Vi fick veta att de fortsätter att crousa i flera dagar efteråt, så det var trångt på gatorna. (En tanke gick till Anders. Du skulle ha uppskattat det mer än vi gjorde, men vi har tittat åt dig!).

Pepsis uppfödare bor i Rättvik, så vi ringde och frågade dem om vi fick komma och hälsa på. Vi åkte dit och det var därför jag inte skrev i bloggen i går. Vi hade så trevligt och samtalsämnena sinade aldrig, så vi gick och lade oss väldigt sent, eller tidigt, eller hur man nu ska säga. Vi hade husvagnen på deras tomt, så vi hade ju nära till sängen i alla fall.

Geine med en massa pappisar.

 De hade stora ytor att springa på, och sprang och lekte gjorde dom. När jag gick fram till dem, så ville alla pussa mig samtidigt. Det var ljuvliga små pälsbollar.

Här har vi Pepsis pappa, Kalle. Visst har hon blivit väldigt lik honom?

Geine och Hasse i deras mysiga lusthus. Tack för en jättetrevlig vistelse hos er!

En vy på vägen.

  Nu ligger vi på en camping i Tandsjöborg, ett par mil söder om Sveg. Det var jättevarmt och fint när vi kom, men sen kom en åskskur. Jag höll på och kammade Zenna och gjorde färdigt innan jag gick in, men då fick jag springa. Vi hade satt upp soltaket, som vanligt och det samlades vatten på det, så Janne stod där och petade och petade, så att vattnet rann bort. Sen fick han för sig att han skulle spänna det ena bandet, som sträckte ut taket. Vad hände? Jo, pinnen i marken släppte. Jag hade inte hamrat ner den så särskilt djupt, det hade ju fungerat innan. Nu stod han och höll i stolpen och regnet bara vräkte ner. Han bara tittade på mig och sade att vi behövde slå ner pinnen igen. Regnjackorna fanns naturligtvis i bilen och jag hade inte ens en jacka i husvagnen. Jag får väl stå här då, sade han, men jag hörde att han helst inte ville det. Ja, det får du göra sade jag och kunde inte låta bli att le lite. Det är första gången jag har sett honom agera stolpe. Han höll så fint i stolpen tills regnet hade avtagit och jag kunde springa ut och slå ner pinnen igen.

  (vill du se vattefloden riktigt br så klicka på bilden)



Innan regnet kom, så kom Janne på Pepsi med att gräva utanför husvagnen. Han bannade henne lite och sen var det bra. Nu vet du det: Husses flicka ska inte gräva här. Allt var frid och fröjd. Efter regnskuren hörde jag: Jädrans hunn, och så kom han bärandes med henne. Så brukar han inte kalla henne, så jag undrade vad det var. Då hade hon grävt igen. Hon hade både jord och en massa mossa i pälsen.

Så här såg hon ut och då hade jag ändå doppat ner henne i en vattenpöl, nja inte hela hunden, bara tassarna. Hon är en liten Emil i Lönneberga ibland.