I går kunde jag inte skriva för det fanns ingen kontakt med vare sig telefon, radio eller nät. Vi var helt ute i obygden. Vi nattade vid Sörvattnet, söder om Tännäs.
Innan jag går vidare måste jag berätta om i lördags kväll. Nej, jag måste gå lite längre tillbaka ändå. I fredags åkte Geine och Hasse förbi campingen vi låg på och kände igen vårat ekipage, de var på väg till Svenstavik för att ställa ut hundarna. Geine ringde till oss och kollade om det var vi. På lördag kväll vid halv tio-tiden satt Janne och räknade husvagnarna på campingen, då sade jag att det kommer ett till. De kom rakt mot oss och blinkade med lyktorna, då var det Geine och Hasse. Vi fick bjuda på en kopp kaffe och fick en kul avslutning på kvällen.
Förra gången jag fyllde vatten i tanken på husvagnen hängde det en spindel strax bredvid där jag fyllde på. Jag var försiktig och höll ett öga på den hela tiden, men tänkte att den blåser bort till nästa gång...

... men tror ni att den gjorde det? Nej, det gjorde den inte, då klarade jag det inte längre. Då blev det: Janne, snälla... Ta bort den medan jag hämtar nästa kanna med vatten, så jag slipper se det. Han är ju snäll, min man, så han gjorde som jag bad om.
I går hände inte så mycket, vi åkte ganska långt och såg mycket fin natur.

Jag kunde inte låta bli att ta en bild på Zenna, hon håller benet, som om det var en cigarr.

Vi körde igenom Högvålen, Sveriges högst belägna by. Den ligger på 830m höjd över havet.

De har i alla fall fin utsikt, där de bor.

Sen kom vi då fram till Sörvattnet, då hade vi kört ganska många mil och tyckte att det skulle bli skönt att stanna för natten. Det var lite kyligt, men fint väder, så vi tog med oss hundarna på en promenad, bland stenar och fjällbjörkar. Hundarna var helt tokiga, de spårade som sjutton och de fick hållas. Först trodde vi  att det var renarna som gått där som de kände doften av, men sen fick jag se en liten lämmel kila iväg och gömma sig under ljungen. Pepsi hittade hans gömställe, men då hade han försvunnit, som tur var.

Sen var det dags att grilla, vi hade köpt en rökt röding. När Janne hade fått ordning på allt, så började det regna. Jag erbjöd mig att hålla ett paraply över honom, men nej, han skulle klara sig.

Det gick inte så bra. Precis när jag kom tappade han paraplyet, så jag fick fånga det. Tur att jag kom just då. Här står han och balanserar fisken på fatet, grillplåten, som ska vara under och paraplyet under armen.

Idag har vi också kört ganska mycket. Det har sprungit renar utmed vägen flera gånger.

Och nu sitter vi här på en mysig liten camping, som heter camping 45. Den ligger utmed 45:an, så det är väl därför. Den är lugn och alla bekvämligheter finns, det finns t o m pool, handikappanpassade stugor, stugor med eller utan TV, tvättmaskin, ja allt.

Ni skymtar oss till vänster.