Det känns konstigt att bara ha två hundar att ge mat till.
Ingen Pepsi som skäller på mig för att påminna om att det är dags att ge dem mat.
Ingen Pepsi som kommer i rasande fart och vill hälsa på mig, när jag kommer hem från jobbet.
Ingen Pepsi som hämtar mig för att hon vill träna.
Ingen Pepsi som ligger bredvid mig i sängen, och ibland så nära, att man fick ansiktet fullt av päls.
Jag skulle kunna göra listan lång, men det är väl naturligt att man saknar henne. Jag sa många gånger att hon var min lilla ögonsten, men naturligtvis älskar jag alla tre lika mycket.
Nej, tro inte att vi ångrar att vi lät henne flytta. Det är bara så tomt efter henne. Det var helt rätt beslut vi gjorde och nu ska jag bara njuta av Kenzo och Zenna. De är också helt underbara vovvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar