Dagens tur gick till Långban, Sveriges mineralrikaste ort. Här finns mineraler, som inte finns någon annanstans i världen. Vi har varit här förut, men det var så länge sen, så nu var vi sugna igen. De har en jättefin utställning, med en massa mineraler.
Vi läste att man kunde låna en hacka och knacka sten. Man skulle kunna hitta en massa olika mineraler i varphögarna, som de kallas. Det är restprodukterna efter att de bröt malm här tidigare. Sagt och gjort, det var klart att vi skulle testa det.

Här slår Janne sönder en sten med släggan. Det roliga var att om man krossade en svart sten, så kanske den var kritvit inuti. Det hade vi inte en aning om innan att det kunde vara så. Vi hittade en massa olika stenar i alla möjliga färger, nästan. Visst har man hittat fina stenar innan, men man har ju inte haft en aning om att de bestod av olika mineraler. Vi hittade vita stenar, svarta med glitter, rödspräckliga, grönaktiga mm, men vi har inte en aning om vad vi egentligen har hittat. När vi kom tillbaka till husvagnen plockade Janne genast fram datorn och beställde en bok om mineraler, för nu är vi ju nyfikna på vad vi har hittat. Dessutom så går man ju med näsan nästan i marken nu, när man rastar hundarna, för man kan ju missa någon ovanligt fin sten annars. (Jag undrar om alla tre gjorde vad de skulle förra gången vi promenerade.)

Vi passade på att låta hundarna få ta ett dopp i sjön vid Långban. Zenna och Pepsi simmade och hade jätteskoj, men Kenzo han fick så långa och stela ben, så han lyckades låta bli att simma. Han tyckte inte att det var nån hitt att bada, ändå var det skönt i vattnet.

Här har vi Nina och Willy, som äger Utpostens Cafe´, där vi campar nu och som har gett oss så många fina tips och ideer.

Jag måste visa denna holken, som Willy gjorde idag. Den sitter på gästtoan och inuti finns ett doftblock. Nina bad honom att hitta på något att sätta doftblocket i och då tillverkade han fågelholken.

Janne tittar på utsikten från Cafeét.
Förresten så var vi nästan med i tidningen här i Värmland idag. Hur kan man nästan vara med i tidningen. Vill ni veta, så läs i Jannes Reflextioner, en av länkarna på hemsidan!