En blöt fot och en torr fot blev det, men vad gör väl det, vi fick ju guld. Att jag kunde vrida ur sockan och får torka stöveln i ett par dagar troligtvis gör ingenting, vi fick ju guld.

Efter en liten information om varför vi kan hitta guld (det har med inlandsisen att göra), så fick vi en visning av hur vi skulle göra för att få guldet kvar i vaskpannan. Vi satt fullt koncentrerade i två och en halv timme, förresten vart tog tiden vägen? Han som ledde gruppen frågade om vi hade vaskat guld innan, för han tyckte att vi hade fått in den rätta knycken så snabbt. Kul var det i alla fall och jag kunde inte låta bli att fråga hur mycket han trodde att jag hade i mitt lilla glasrör, det låg ju bara lite på botten och simmade. Lite svårt att uppskatta, sa han, men kanske ett gram, 300:-. Vi fick ihop ungefär lika mycket var, Janne och jag. Det har ingen betydelse vad vi fick ihop, det var en kul grej.
Efter detta åkte vi in till Filipstad och tittade på Nils Ferlin-statyn.

Han sitter på en parkbänk vid älven. För säkerhets skull: Ferlin till höger. Tillbaka till husvagnen och där slappade vi lite igen. Pepsi tycker att vi kunde ha tagit med oss en stol till henne också. Hon brukar få ligga på en stol hemma och nu är hon snabb som tusan att lägga sig i en stol så fort någon av oss lämnar sin plats.

Jag har bättre koll på allt om jag ligger högt, säger Pepsi.

Värdfolket här på campingen har haft hund tidigare och är hundintresserade, så det blev ju lite hundprat så klart. Det slutade med att dom kom till oss på kvällen och jag och Pepsi fick göra en uppvisning av 1:ans lydnadsklass. Dom var så imponerade över att en sån liten hund var så duktig. Det är ju kul att få visa att även en liten hund kan.